Text av en psykolog i Stockholm

Vi som arbetar inom hälso- och sjukvården ger dagligen människor i nöd bot och lindring från sjukdom och lidande. Grunden i vårt arbete är alltid ett empatiskt och medmänskligt bemötande. Utan att etablera en trygg kontakt mellan den som söker vård och den som ger vård kan vi inte utföra vårt arbete på bästa sätt. Det ställer krav på att vårdpersonalen är medveten om den maktposition vi innehar i mötet med en hjälpsökande - och våra etiska skyldigheter vad gäller professionellt kunnande och respekt för individens integritet och autonomi. Ett led i att säkerställa en god vård i Sverige är legitimationskrav för vårdyrken, där dessa etiska skyldigheter utgör en grundbult.

Förslaget i Tidöavtalet om anmälningsplikt till Polisen, för “myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet” (s. 33 i Tidöavtalet) är oförenligt med grunden för vårt yrkesutövande och vi kommer därför att vägra angiveri. Om en människosyn där detta förordas tillåts sprida sig i vården kommer inte bara människor ”utan papper” att drabbas, utan hela vårdens grund av medmänsklighet och respekt för individens integritet och autonomi kommer att fallera. Av denna anledning vårdar vi inte bara papperslösas människovärde och mänskliga rättigheter när vi vägrar angiveri. Vi vårdar allas vårt människovärde och våra mänskliga rättigheter.

Vi vårdar barnkonventionen. Sedan 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Det innebär att barns rättigheter gäller på samma sätt som övriga lagar i Sverige. Artikel 24 i barnkonventionen ”erkänner barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.” I dag har alla barn, oavsett legal status, rätt till samma vård som övriga befolkning (Lag 2013:407). Detta ligger i linje med barnkonventionen. Om barnet eller barnets föräldrar/familj riskerar att anges och utvisas när de besöker en vårdinstans, kommer familjen naturligtvis i mycket mindre utsträckning våga söka vård, vilket kränker barnets rättigheter. Därför anger vi inte.

Vi vårdar de mänskliga rättigheterna. Detta innebär att erkänna människors universella och okränkbara människovärde och odelbara rättigheter, vilket bland annat inkluderar rätten till hälsa enligt artikel 25 i FNs konvention om mänskliga rättigheter. Idag har personer över 18 år som lever utan uppehållstillstånd inte samma rätt till vård som övriga befolkning enligt svensk lag. Istället regleras deras rättigheter i lag (2013:407) där det anges att de har rätt till:1. vård som inte kan anstå, 2. mödrahälsovård, 3. vård vid abort, och 4. preventivmedelsrådgivning. Redan idag är rätten till hälsa alltså kraftigt begränsad för dessa personer, med stor risk för enskilda individers långsiktiga hälsa och att merkostnader för samhället uppstår. Om människor riskerar att anges när de söker vård, ökas dessa risker betydligt. Därför anger vi inte.

Vi vårdar vår professionsetik och vår yrkeslegitimation

Grunden i våra yrkesetiska principer är att respektera och främja varje individs rättigheter, värdighet och värde. Därför anger vi inte. Enligt patientsäkerhetslagen, som reglerar vårt individuella ansvar som yrkeslegitimerad vårdpersonal, ska ”Hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.” (1 §.. ). Att ange en patient är inte att ge vård, det är inte att agera i samråd med patienten och det är sannerligen inte att visa omtanke och respekt. Därför anger vi inte.

Vi vårdar hälso- och sjukvårdens övergripande mål: en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Detta klargörs i Hälso- och sjukvårdslagen, där det också står att ”Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.” Även personer som lever utan uppehållstillstånd har rätt till samma kvalitet i vården som övriga invånare. Därför anger vi inte.

Vi anger inte. Vi vårdar. Vi vårdar de människor som söker hjälp, bot och lindring på våra arbetsplatser. Vi vårdar ett medmänskligt samhälle vi kan vara stolta över att leva och arbeta i.