Inga undantag för vårdarbetare!

Vi har under en tid sett flera företrädare för olika professioner gå ut och beskriva varför en angiverilag skulle vara djupt problematisk för deras profession, och kräva att de ska undantas från den.

Hur glada vi än är för att folk inte vill ange, så vill vi inte ha några undantag. Vi menar att angiverilagar helt enkelt inte hör hemma någonstans i varken den offentliga eller privata sektorn. Vi menar att undantag är en riskfylld väg att ta för den som inte vill se ett angiverisamhälle, även om vi förstår skälen bakom detta.

Vi förstår att det framstår som en möjlig väg framåt att föreslå undantag för sin specifika yrkesgrupp. Men kraven på undantag riskerar trots sin goda ansats att leda till acceptans för angiverilagarna. Förkastar vi inte angiveri som en arbetsuppgift för alla offentliganställda, betyder det implicit att vi accepterar att någon annan spelar rollen som angivare.

Undantag riskerar på så sätt att fungera splittrande, normaliserar angiveri och kan snabbt ändras så att lagen även gäller de som tidigare fått undantag. Undantag tenderar att vara temporära. Istället för att vädja om undantag förordar vi civil olydnad, självständigt tänkande och att vända blicken mot de etiska och moraliska grundvalar som den verksamheter vi arbetar i vilar på. De principer som är gemensamma för alla oss vårdarbetare, bibliotekarier, socionomer, lärare och andra. Det vill säga, att hålla våra verksamheter öppna och tillgängliga för de individer som behöver dom, försöka vara till hjälp, och inte skada dom vi möter i arbetet.

Alltså uppmanar vi alla att oberoende av om lagen införs, när den införs eller vilka den gäller fortsätta förhålla sig till den som ogiltig och att tydligt markera att den inte kommer efterlevas. Håller vi ihop har angiveriförespråkarna ingen chans.

Inga undantag! Vi anger inte.