Vanliga frågor

Här hittar du svar på vanliga frågor om kampanjen.


Hur kan jag stödja kampanjen förutom att avge löftet? Du kan sprida information om kampanjen till andra, hjälpa till att dela flygblad eller sätta upp affischer. Prata med dina kollegor, vänner och bekanta om vikten av att vägra ange sina medmänniskor. Se mer här om hur du kan engagera dig.
Varför är det ett problem för er i sjukvården att anmäla när ni möter en patient som är papperslös? Patientens juridiska status är en migrationspolitisk fråga, inte en medicinsk. Att ange människor som därmed riskerar att frihetsberövas och deporteras går emot etablerad vårdetik, som säger att vårdpersonal inte ska utsätta patienter för risker eller skador om det inte finns medicinska skäl för det. 

Det ska gå att lita på sjukvården. Vi ska inte vara en instans dit man är rädd att söka sig till för att man inte vet vem vi pratar med. Börjar vi bedriva angiveri kommer det att skada förtroendet för sjukvården och få människor att avstå från att söka nödvändig vård.

Till sist, vi har inte tid! Vi är redan överbelastade. Varken administrativ eller personal “på golvet” har tid över till att agera angivare. Det föreligger dessutom hög risk för etisk stress för den som tvingas ringa och ange en hjälpsökande patient i en utsatt position. Vi behöver fokusera på det som är vår uppgift - att ge vård och stöd.

Behöver ni inte följa statliga direktiv? Sjukvårdens uppdrag är att vårda och lindra. Inte att verkställa den rådande migrationspolitiken. 
Vem är det som ligger bakom kampanjen? Vi är en grupp vårdpersonal som är överens om att vi aldrig tänker ange papperslösa patienter. Vi är inte kopplade till någon gemensam politisk organisation, fackförening eller något annat.
Varför bara ni som jobbar inom vården? Vi tycker såklart att alla som riskerar att behöva ange papperslösa i sitt arbete ska protestera och organisera sig mot det. Konceptet bakom den här kampanjen är fritt att kopiera eller inspireras av.
Det är väl inget nytt att vårdpersonal ska vara tvungen att anmäla vissa saker till berörda myndigheter? Vi som arbetar inom vården har anmälningsplikt enligt socialtjänstlagen, när vi får kännedom eller misstanke om att barn far illa. Vi har också möjlighet att bryta sekretessen i samband med vissa grova brott såsom våldtäkt, terrorbrott eller mord, eller vid nödsituationer som akuta vålds- eller suicidhot. I dessa fall handlar det om att som vårdpersonal ta ansvar för liv och hälsa. Det är något helt annat än att ange patienter utifrån deras juridiska status.
Är ni alltså beredda att bryta mot lagen? Om lagen ändras så att den säger att vi måste ange papperslösa patienter vi kommer i kontakt med, då tänker vi bryta den. Vi anger inte våra patienter.
Jag är inte vårdarbetare men samma hot föreligger för mig! Vad kan jag göra? Arbetar du inom en bransch som kan komma att omfattas av samma krav på angiveri, får du hemskt gärna kopiera den här kampanjen. Hör av dig om du vill ha hjälp!
Kan jag råka illa ut om jag vägrar att ange någon? Vi vet ännu inte hur lagen kommer att utformas eller användas. Vi menar att det är en risk vi bör vara beredda på att ta. Ju fler vi är som lovar att inte ange, desto bättre möjligheter har vi att försvara oss mot eventuell repression. 
Men hälso- och sjukvården ska väl ändå undantas från lagen? Det återstår att se. Vi ser det som viktigt att klargöra att vi aldrig kommer att ange våra patienter. Det behövs en beredskap mot förslaget.
Varför skall löftet avges anonymt? Dels underlättar det för att ta ställning, dels minskar risken för repressalier mot den enskilda medarbetaren. Anonymiteten är i sig en kraft, den gör vårt motstånd svårare att kontrollera. När den anonyma massan av vårdarbetare vägrar rätta in sig i ledet, vägrar ge upp sin medmänsklighet, vem ska då “ställas till svars” för denna olydnad? Anonymiteten ger på så vis både skydd och styrka.
Vad säger nuvarande lagstiftning? Hur vårdpersonal ska förhålla sig till patienter regleras i flera lagar, som alla betonar att vårdgivaren ska handla gott och respektfullt gentemot patienten. Exempel är Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), Patientsäkerhetslagen (2010:659), Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och FN:s konvention om barns rättigheter som 2020 gjordes till svensk lag. 

Hälso- och sjukvårdslagen:

I Hälso- och sjukvårdslagen står att: ”Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.” Grunden i vårdarbetares arbete är alltid ett empatiskt, respektfullt och medmänskligt bemötande. Utan en trygg kontakt mellan den som söker vård och den som ger vård (vilket omöjliggörs om den som söker vård är rädd för att bli angiven), kan vi inte utföra vårt arbete.

Patientsäkerhetslagen:

Enligt patientsäkerhetslagen, som reglerar vårt individuella ansvar som yrkeslegitimerad vårdpersonal, ska ”Hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. (...). Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.” (1 §.. ) Att ange en patient är inte att agera i samråd med patienten och det är sannerligen inte att visa omtanke och respekt.

Barnkonventionen

Sedan 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Det innebär att barns rättigheter gäller på samma sätt som övriga lagar i Sverige. Artikel 24 i barnkonventionen "erkänner barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård". Idag har alla barn, oavsett legal status, rätt till samma vård som övriga befolkning (lag 2013:407). Detta ligger i linje med barnkonventionen. Om barnet eller barnets föräldrar/familj riskerar att anges och utvisas när de besöker en vårdinstans, är risken stor att familjer undviker att söka vård, och barnets rättigheter därmed kränks.

Samtidigt vet vi att lagar kan ändras. Vi vet också att sjukvårdens arbete inte enbart styrs av lagar utan även av yrkesetiska principer. Förslaget om angiveri strider mot flera grundläggande principer som sjukvården vilar på; rätten till vård på lika villkor och uppdraget att bota och lindra.

Flera medicinska organisationer betonar vikten av att vårdpersonal arbetar i linje med yrkesetiska principer, även om dessa skulle strida mot rådande lagstiftning. Den globala läkarorganisationen WMA (World Medical Association), som har ett vägledande internationellt uppdrag i frågor som rör medicinsk etik skriver i sin deklaration:

”När lagstiftningen bryter mot medicinsk etik bör läkare arbeta för att ändra lagstiftningen. I dessa situationer väger det etiska ansvaret tyngre än de rättsliga skyldigheterna” (World Medical Association [WMA], 2019).

Referens:
World Medical Association. WMA DECLARATION ON THE RELATION OF LAW AND ETHICS. WMA Declaration on the Relation of Law and Ethics – WMA – The World Medical Association